Om att välja.

Givetvis gick jag omkring med kuvertet i väskan i två dagar. vid lunch gick jag ner och la in det i brevlådans gap och släppte taget. som att det var så enkelt att släppa fem år ifrån sig genom att bara sära på tummen och pekfingret. så enkelt att släppa kuvertet som innehöll ett papper med min signatur som sa, torpet, jag gör slut med dig nu. men visst var det inte så enkelt. man behöver ju inte vara vansinnig för att man kanske tillhör en kategori känsliga människor. jag har sagt upp torpet. det allra första som var mitt mitt bara mitt någonsin. min fristad, min trygga hamn, platsen där jag någonstans blev mig själv och någon annan på en och samma gång. bytt är bytt kommer aldrig igen.

Jag  står vid brevlådan i ett oktobermulet stockholm och släpper taget om något som är så mycket mer än ett c5-kuvert med en signatur. promenerar sedan bort mot stora skuggan med skorna fulla av sten och lars som sjunger om söndermarken som jagar.