För jag läser om konsten igen. alldeles på arbetstid och det är helt i sin ordning ty jag skall inom kort ta med barnen på studiebesök och då får man inte stå med skägget i brevlådan. inte tappa ansiktet. inte bli påkommen. det måste vara raka puckar och orakelkänsla, annars får det vara. det är det här med den internationella konstscenen. jag har ju inte förkovrat mig i annat än svensk konst sedan sisådär dackefejden. kommer på mig själv med att drift in and out vid suprematismen. tänker istället på spaljéer till min nya klematis som står på uteplatsen och oroar för massor av saker samtidigt som den utopiska bilden gör att jag inte kan låta bli. men så malevitj och gudomliga geometrier. jag saknar dardel. har en känsla av att jag inte kommer undan med dardel den här gången. lägger fötterna på kontorsskrivbordet, mellankrigstid. men jag uppskattar manifesten. när de deklarerar saker. som utdelade häften som säger att det här är det bästa.
det här är den bästa konsten, all annan konst är dum och ful.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar