Om kubiserande fotspår.

                                                     Karl Baedeker Mittel- und Norddeutschland — Handbuch für Reisende, Leipzig 1885


Så en dag i ambivalenta april bokar vi flyg till berlin. det lyfter från arlanda någon gång i maj och jag vet ingenting om berlin. egentligen. jag har inga känslomässiga rytmer i blodet beträffande berlin. möjligen, skulle man kunna trycka på det här med att GAN valde berlin framför paris i sina golden days. på så sätt var han pionjär; han valde de industriella stadslandskapen framför att smutta absint i en gränd i montparnasse. lite som att om GAN hade varit musik, hade han varit EBM. men det är ett helt annat spår; en helt annan avhandling. ändock, det enda spår jag egentligen har att gå på i berlin. bortsett från det här med krigen.

Hur som helst landar planet på en flygplats i berlin, om lite drygt en månad, när våren inte på några villkor borde ha gått med på att låta sig väntas på. fördelen med att fara spårlöst, är att det samtidigt blir väldigt kravlöst. lite som att bara flyta med, att till skillnad från våren, låta sig väntas på. jag kommer inte behöva valla någon ohängd karl uppför branta backar i montmartre* för att av rent känslomässiga skäl ställa mig och begapa något gammalt bostadshus i motljus. men det skall finnas ett gammalt ödelagt tivoli på plats, så har det sagts mig. jag har snillrikt luskat ut både namn och bild på detta och det kittlar lite som en fjäder på nosen. gamla ödelagda tivolin, det måste vara som en dröm. både för mig och för EOS 400D som längtat efter något att kapsla in bortanför söders höjder. något med ödelagda tivolin viskar lite som patrik wolf och med vittring av vargen har jag ett känslomässigt spår att följa. det fina med ödelagda tivolin måste vara det där vemodiga. som utemöblerna som glömdes på tomten efter sommaren och rostade sönder, eller skrattet som fastnade i halsen. som att minnas hur det låter när man ler, men glömt hur man gör. som good old nightmare fuel.

                                               
*för övrigt mycket mycket märkligt att n°108 inte står med som "notable address", men det är också en helt annan avhandling.

2 kommentarer:

  1. schaize, bilderna på bergochdalbanan och svanarna :O du kommer ge din kamera orgasmer.

    SvaraRadera
  2. den kan inte vänta en sekund på detta! bra att ha haft rekare på plats innan!

    SvaraRadera