Jag tänker mig en släng av ortorexi (igen) tillsammans med en sällsam omvärdering av hela jaget. jag kräver ingen radikal förändring, endast en omstörtning. att övningsköra är inte lika mycket att lära sig bilen och trafikreglerna som att lära sig sig själv. bilen blir på något sätt en metamorfisk freudiansk soffa där de direkta intrycken efter att man klivit ut från förarsätet säger mer om en själv än vad år av självdiagnostiserande har gjort. det finns en kärna varifrån neuroserna spretar ut sig och jag har alltid varit en sådan som uppskattar röda trådar och förmågan att kunna knyta ihop säckar på löpande band. kanske har jag börjat i fel ände, nystat fel garn och utgått från orimliga hypoteser. induktion snarare än deduktion. begreppen kanske överlappar varandra, precis som varje del av mig tycks överlappa den andra. det hade varit önskvärt om de var separerade, att man kunde plocka bort en och hiva ut utan att en del av något annat följde med. som separata öar utan fast förankring. en synnerlig utopi.
Jag har börjat förstå kopplingen, i pedalens och ordets rätta bemärkelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar