Om diagnostik och dans.

Och den andra natten av två gick näringsbristen och nervositeten inpå bara ryggmärgen, sög musten ur redan blottade muskler. väntansviskade illavarslande mot huden. sällan har jag frusit så som jag gjorde där i sängen, under täcket med kläderna på i fatala försök att krypa in under hans varma skinn som jag ständigt nekades tillträde till då man inte gärna vill ha någon som springer upp och ner ur sängen per sekund och minut inpå det där skinnet.

En taxifärd om tvåhundra senare föregår jag mig själv i rollen som världens räddaste flicka och jag gråter under den där fasansfulla läkarundersökningen som fick mig att känna mig satan så utlämnad, liten och rädd. en sköterska som trycker in en nål med lugnande i  ett nu stickvant armveck medan läkaren bokstavligen trycker på. jag tittade inte på skärmen annat än av ren olyckshändelse. men jag gick igenom det, tamigtusan, och allt såg bra ut. uteslutningsmetodens sista resa och nu sitter jag här med en bättre diagnos än vad jag hade befarat. en bättre diagnos och en ömhet som inte är av den här världen. men då får man glass och latte som trots sin ljuvhet känns mer som en chock för en nyss fastad mage.

På hemvägen skriver jag till solan att jag fått livet åter (igen), för visst känns det så (igen) och det tunga ljuset utanför fönsterna på gårdshuset viskar om ett annalkande regn. och eftersom jag fått livet åter (igen) behöver vi inte avboka de där båtbiljetterna som vi bokade igår, jag och min kärlek. båtbiljetterna till fina ön med fina konstnärsvillan och fina folket. midsommar på gotland, precis som jag har hoppats på. det var fint när det bjöds upp till dans. som att jag aldrig får nog av att komma iväg.

Men för stunden skall jag bara sitta här med min nyvunna ömhet och lyssna efter regn. lyssna efter regn och försöka bekanta mig med den där känslan av lugn som bara kan komma efter att man fått reda på att något man gått och oroat sig för i åratal endast var en förbannad, okontrollerad och miserabel chimär. ett nervnystan förklätt till vintervålnad. att det där ljudet av kanyler som byts ut endast var mardrömmens soundtrack och ett minne av flickan som försvann. this isn´t happening. inte än.

och jag tror att regnet kommer nu.