Så vi gjorde som nils och thora, som sigrid och isak och for till paris. tidiga morgnar, missöden och skavsår, bo i råtthål, släpa tunga väskor, hitta rätt, bo bättre. jag tröstade mig med tanken på att när nils kom till paris för första gången fick han bo på sjaskiga hotell där det enligt uppgift gick löss i väggarna. men sedan fick han sin ateljé vid rue lepic och allt blev blommor och visit hos excentrisk dam.
Jag tog en bild på honom vid varje uteservering som vi satt på och vi lärde oss åka metro och säga bonjour och bonsoir och förstod snart skillnaden och vi sa merci men jag tror aldrig att jag la till beaucoup för det var ju inte ens franska 101. vi svettades vid 108 rue lepic där dardel brukade slarva runt på runda fötter, såg staden från montmartrebutten och sacre coeur och louvren och moulin rouge, begapade eiffeltornets faktiska vansinnighet och såg montparnasse från 210 meters höjd. vi såg vackra vackra metroskyltar i art nouveau-stil och drack öl, många öl, utan att faktiskt bry oss om vad klockan var. vi tog metron flera flera stationer till en indieklubb som han läst om men som inte var helt toppen, men bartendern bjöd oss på en öl och vi fick nya vänner som de facto behärskade det engelska språket vilket man sällan till aldrig blir bortskämd med i staden.
Men mest gick vi runt på trötta ben som orkar mer än man tror och mest var vi bara där. vi såg tabac-skyltar och påpekade för varandra varje gång vi såg en tabac-skylt för det är viktigt i dardelsammanhang och vi åt en croissant var. när den serverades sa vi merci.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar