Om ormdöden och vit väntan.

Var femte meter på vägen vid den stora skuggan ligger det en överkörd nykläckt ormunge. vid kröken möts jag av en kadaverodör mitt bland hundkex och redan utblommade maskrosor. för vem kan väl glömma när onkel mys åkte rutschkana längs en nervbana och skanderade att det som göms i snö kommer fram i tö!

Men dödens näsvinge göms lätt vid fårhagen där de sömniga lammen trutar fram vitsmutsiga ullnosar mot ens ben när man passerar, som att de alltid bara låg och dåsade i gräset så som sig bör innan klockan uppfinns.

Jag vaknar varje morgon mellan halv fem och sex. jag säger till honom att det är för att det blir ljust då, där genom våra fönster som saknar persienner och har vita gardiner. han svarar givetvis genom en kontring om norr, där sommarnätter aldrig blir mörka. likväl alltid mellan halv fem och sex. jag vaknar alltid före honom.

Tisdagsväntan och idag fyller min finaste sol år. jag vet med mig att han ligger och äter bakelser och dricker champagne i en park i berlin. som sig bör, när det är en av de viktigaste födelsedagarna som någonsin skett.