Om vulkaner, omskrift eller utskrift.

Buss 53 tar mig över slussen och förbi ett regnigt gamla stan. jag tror aldrig att jag har åkt med just den bussen förut, det grå vädret och postal service i lurarna får mig plötsligt att längta efter att åka riktigt långt med buss eller tåg. det var oerhört längesedan jag färdades långt på det sättet. som att det var en annan tid när jag stundtals åkte västerut. en annan tid, men jag minns fortfarande musiken jag då hade i öronen, över ringlande rälsar, längs flackande landskap. jag minns fortfarande känslan. som att olle ljungström skall komma och sjunga att resan är målet, även om det alltid fanns ett mål bortom den hur diffust eller klart det än må ha varit.

Någon timme senare har jag halvlegat på en brits och tillsammans med dr arne konstaterat att alla prylar ser bra ut. jag hade svårt att avgöra om han var barsk, brysk, blasé eller bara karl - ibland är det ju så. men det hela är avklarat och nu är det bara den stora skälvan kvar.

Tisdagstryck och jag klickar mig in på nyhetssidorna* hela tiden. tänk att en själv till slut kanske skulle komma att bli stoppad av en vulkan! det hade man aldrig trott! att en vulkan liksom skall korsa ens väg och ställa planerna på ända. exotiskt. men jag vägrar tro att vi inte kommer iväg till montmartre. jag har sedan lång tid sedan igår tänkt att man kanske endast skall tänka positivt, att liksom sådär fösa undan de negativa tankarna in i ladan som vore de en gammal sugga. den gamla devisen syns inte, finns inte kommer här väl till pass.

Så får det bli, så är bestämt.

*givetvis gäller det att leta rätt på adekvat information, eftersom våra kära dags- och kvällstidningar har en faiblesse för att hitta på både det ena och det fjärde (gärna med katastrofbilder snitsigt inklippta) och inte är främmande att måla både fan och hans släktträd på väggen är min nya favoritsite icenews.is.