Om de där förbaskade döda ekarna,

Jag ligger på sofflocket och lyssnar på the creek drank the cradle. vilken jävla skiva det är. kanske världens bästa.

Så jag ligger på sofflocket med en öl i handen och lyssnar på just den skivan. jag brukade lyssna på den när jag var på gripsholm och tog mina sensommarpromenader kvällsvist i hjorthagen bland de döda ekarna. de vackravackra döda ekarna i hjorthagen. och the creek drank the cradle. det var där, just bara där och bara då, till den där skivan bland de döda ekarna som det där sällsamma fröet av lugn började gro i bröstvärnet. det är sällan jag känner dess rötter nu.

Men ensam på sofflocket, kvällsvist i gårdshuset medan jag lyssnar på den där skivan känns det som att jag kan förnimma hur det gror. jag undrar om söder bjuder samma känsla om jag går ut och promenerar nu. kanske ligger jag bara kvar. men här är en låt. kanske den vackraste: 

http://www.youtube.com/watch?v=n9SmwC_ZX0I