Om daggfuktigt gräs under bara fötter.

Få saker kan göra att ens egen hud känns så välkommen som den känns då man  vaknar upp klockan halv sex på morgonen av att regnet slår mot fönster och man kan pressa den mot någons varma, där i ett kylslaget rum med en säng som har alldeles för många kuddar. det enda som kan skrika bort den där känslan av total ro är insikten om att det inte kan förbli då alarmet kommer att gå av inom en timme. men jag lät den vetskapen bero i en trygg invaggning av att jag förutseende nog plockat in solroskrukorna från uteplatsen redan kvällen innan och minimerade således hotet från en jordöversvämning på stenplattorna. i halvvaket tillstånd, jag tänkte på en plats på landet jag inte har, tätt tätt intill hans sömndrag.

Och den där vetskapen om att saker inte alltid måste vara som man gjort dem. den evigt sämsta söndagen som blev en av de bästa dagarna. premiärjogg på söder bland hundpromenader, en utflykt med fina till vaxholm där änderna försökte flirta in sig på lakanet som utgjorde vår picknickfilt. jag ser honom i ögonvrån i motljus där han sitter på stenhällen och fotograferar båtar med min kamera och jag tänker att du är fan det finaste jag vet.

Och jag tänker på känslan av total magi som infann sig på fredagskvällen i takt med att will sheffs leende kastade ljuvligt skarpa kontraster till vemodsvalsen som hans röst utgör och jag tänkte på den där totala tillfredsställelsen av att  få uppleva riktig musik alldeles sådär på riktigt med en öl i handen som att inget annat spelar någon roll och jag tänker på de eviga tankarna som snirklar sig in i hjärnvindlingarna när själen enligt konstens alla regler borde ha stillat sig för en liten stund, om bara för en söndagskväll, när jag ligger på soffan och ser på emil i lönneberga och de går ut på ungefär en och samma sak hela tiden

One of us will die inside these arms
Eyes wide open, naked as we came
One will spread our ashes 'round the yard 

tankar som inte ens snickeboa kan bota. då är den särdeles välkommen. den där känslan vid det där alldeles för tidiga uppvaknandet då ens egen hud plötsligt känns välkommen medan regnet slår mot fönster, mot stenplattor, mot södermalm och världen utanför. mot öron innanför vilka tankarna inte hunnit vakna.