När juni talar om uppbrott vill jag höja en skål till skyarna där regnmolnen just börjat luckras upp, slå upp alla fönster och dörrar på kontoret och spela radiola så högt att rutorna skallrar för gustaf kjellvander har gått ur tiden. gustaf kjellvander har gått ur tiden, alldeles för tidigt och alldeles för sorgligt; honom jag alltid hållit för att ha sveriges bästa röst skulle visst även han gå och dö. men jag tackar för ovan nämnda skiva som jag fick köpa av honom för en drink på debaser och jag tackar honom för alla andra skivor som finns i min samling och i min mp3 och framförallt tackar jag för alla sånger som genom åren gjort att trötta ben orkat gå lite längre.
Och den stora ormen som nyligen låg påkörd vid sidan av vägen vid stora skuggan är nu inget mer än ett skal, inälvorna är sedan länge återtagna till jorden. kvar är bara ett avtryck i gräset där jag promenerade förbi med dolophine smile i öronen och den där konstiga känslan i bröstbenet då något fint gått förlorat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar