Idag är det dan före dopparedan och för andra året i rad får jag nöja mig med att tänka ordherrangen istället för att ringas eller skrivas om den med henne. men medan den lilla snön som fanns smälter utanför gårdshusets fönster blir jag ändå varm någonstans mellan magen och bröstbenet när jag tänker på hur vi ibland var maniska och böjade dan-före-dana redan en vecka innan jul och förvirrade oss alltid i hur många dan-före-dan det faktiskt var innan dopparedan. dan före dan före dan! med den där gemensamma betoningen vi vuxit in i att dela. jag saknar dig, min fina. min dan före dan.
Så det är dan före dopparedan och jag har tassat runt sedan 06 trots att jag är ledig. kokade kaffe och försökte ge honom hans julklapp innan han åkte till jobbet men det förvirrade honom så till den milda grad att vi enades om att han hinner få den när han svänger hem mellan jobbet och flyget norr. sedan blir jag ensam i gårdshuset i dagarna tre och avsaknaden av att behöva åka till arbetet lägger en behagfullt ljummen känsla över huden. jag skall åka och se om det är öppet så att jag kan införskaffa det där lilla häftet från ´39, om hur man skyddar sig mot flygattacker. det behöver min far få i julklapp. sedan kan jag göra precis vad jag vill och jag kan, om jag vill, om jag kan, ägna mig åt låtsasvärlden precis hela dagen. den jag längtar efter, den enda drogen som inte är fysiskt skadlig.
Och som en julklapp av bättre slag, kommer min sol snart att vara hos mig igen. han har sagt att han kanske kommer på söndag.
en söndag har sällan känts så glittrande förr.
god jul rara och god fortsättning. hoppas julen och tomten var fin mot dig. <3
SvaraRadera