Jag smygläser om konsten på jobbet. just nu är mitt arbete sådant, att det tillåter olika former av smyg. smygläsa. smygskriva. smygsmyga. och just nu smygläser jag om konsten igen. det är så lätt att man stagnerar annars, trampar baklänges i vatten och jag vet såklart med mig att det är så mycket som försvunnit i härvande på kontor och i orkeslöshetsens oförlåtande hand. jag måste greppa kontexten, få fatt i sammanhanget. bortom paradigm och kanon: jag har alltid haft tunnelseende på enskilda ting.
Den första december bär plusgrader i år och jag var på vippen att säga att på torpet skulle traditionen göra sig hörd ikväll. jag menade givetvis i gårdshuset, där traditionen skall leva vidare med bullbak och glögg. som sig bör, ty det är den första i den sista och i våra fönster lyser adventsstjärnorna han kom hem med häromdagen.
tindrade som ett barn när jag tände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar