Det slutade äntligen regna. vi var inte sena att ta tillfället i akt, jag & katterna på st.paul. det skulle ju bara vara en liten middag och en liten aw sådär mitt i veckan, sådär i goda vänners lag. jag kom hem två inatt. mycket tack vare frekventa & ursäktande utrop som "det är ju ändå snart semester!" och "till hösten skall vi skärpa oss och bli ordentliga!".
Ja, käre värd, som min mamma brukar säga. jag var inte lycklig när alarmet gick av i morse men tog mig heroiskt till kontoret där jag försmäktat i timmar.
Jag har ätit kakor till lunch. idag kommer kärleken hem igen, ty han har varit borta en heeel natt.
Juni suckar sista sucken och jag tänker att jag skall bli en sådan där vanlig, tråkig. en som är för dum för att ha ångest,
det är smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar