Om att komma förbi och fram.

Jag borde låta de sekelgamla orden vila, ty högst på önskelistan: en hel natts sömn. sex timmar vore himmelriket. det har snart gått en och en halv vecka, en natt då jag somnat av utmattning, kanske två i procent. resten har jag inte sovit mer än att jag precis hinner vakna. så här illa har det aldrig varit, och ataraxen kan jag slänga. note to self. det är sånger i huvudet, inga vaggvisor. samma mening om och om igen, skivan hackar i samma spår. försöker räkna tecknade får, låtsasvärlden har vänt mig ryggen. jag är fast i mig själv och mina armar känns inte som mina.

I eftermiddag packar vi bilen full av kläder, skivor och några öl. vi tar färjan över till ön. det torde krylla av nattfjärilar där i sensommarvals. som att allt växer sig större i augustis mage, precis innan hösten drar fingrarna över den resta raggen.

Jag måste komma ihåg att inte glömma att ta med ett paraply. häromdagen slog regnet så hårt att det nästan kändes som liv över huden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar