Sensommar och till tonerna av upplevelseorkestern väcks den där gamla orkanen till liv i bröstkorgen för att luckra upp varje sista strimma av vett och sans. tunnels och jag förlorarhittarmigsjälv i ett virrvarr av leenden och begapning. timmarna innan har henrik berggren akustiskt tonsatt min hela ungdom. det är på alla sätt och vis kongenialt, det där med att alla sånger går i ett lägre, mer ensamt tempo. ett ungdomsepos, en ode till de försvunna dagarna.känslorna som revs upp och begravdes bara för att rivas upp igen men till andra tongångar trots att ackorden alltid varit desamma. så vi tänker i a-moll men med crescendon i c. den dagen jag går på festival och inte känner att allt är vunnet och förlorat på samma gång, det är dagen då jag blivit gammal och kanske är det då allt är förbi, eller kanske då allt egentligen börjar.
Augusti skvallrar om september i sina vindar, jag är kluven innanför huden. som en herrelös hund går jag runt och letar bestämmelser inuti och utanpå, en bestämd röst med varsamma tag i våldsamma omruskningar. jag är livrädd för att tappa tron.
På natten drömmer jag att mitt hem har väggar av glas, utanför vilka alla står och tittar in. serverar freud ett silverfat, tänker att vi utelämnar skålen till förmån för lättare andning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar