Jag minns ändå inte om jag riktigt vaknade av den där prekärt obskyra drömmen jag hade inatt, med den makabra döden som avsändare. men ändå ligger känslan av stark olust kvar någonstans mellan amygdalan och maggropen. det var något så magvändande olustigt över hela drömbilden, så att till och med den goda wittkop hade gnidit händerna i vällust. den där fukten, det klibbiga, och sedan, den där flottiga känslan i huden av kemiskt stirriga ögon. som att spegelbilderna blir verklighet och att allt som innan var ett blir två. som att en död och en levande, och den sistnämnde var tvungen att göra sig av med den förorättade andre, den som aldrig kunde värja sig.
Det är så fascinerande obehagligt skrämmande när ens innersta väsen och omständigheternas yttre påverkan på detta blottas bakom stängda ögon, stängda skåp, och man vaknar upp med ångesten och skammen och döden och skyller på allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar