Någon gång kring midnatt stod jag och kärleken och skrålade till nerverna tillsammans med bäste alkberg och några andra mer eller mindre ansiktslösa människor och det var fint fint fint. men kanske ännu finare var beslutet att sedan i ensamhet hoppa in i en taxi och fara till den där båten på söder mälarstrand där två fina människor satt och väntade på mig i en tom foajé med två vinflaskor och vackra toner. jag stannade kvar utan att lyssna på sekundvisare en enda gång och fick byta många välbehövliga ord med sockret och hans maka medan vinet tömdes. det är så få människor som gör min själ till någonting bättre och under helgen fick jag träffa två av dem; min sol under några hastiga stunder under tömningen av torpet, och så sockret därpå. det är även en sådan ynnest att ha kvar människor i sitt liv, människor som betyder så jävla mycket, trots stormar som varit och år som gått. ni är bland det finaste jag vet och ni äger båda en liter av mitt blod.
Och på måndagen packar jag tygkassen med det där rengöringsmedlet, medlet som är så bra att det måste vara dödsgiftigt, en skruvmejsel och ett sista farväl. i eftermiddag skall torpet tömmas helt, allt skall bort och allt skall bli rent. sedan skall jag lämna nycklarna i en låda och en era är för alltid avslutad. en del av det där innersta i kroppen kommer skuras bort med disksvamp och sångerna i väggarna skall g(l)ömmas bort.
& det är en befriande vemodsvals i mitt bröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar