Jag skrattar med munnen full av blod och vrålande hesa skri åt dig!
- Pär Lagerkvist, ur Stinkande avskrädeshög, Ångest 1916
Vidunderlig, vidunderlig är människan!
Aldrig såg jag något med så oerhört köttiga läppar.
Aldrig såg jag något med så oerhörda tomma valv ovan ögonens glober.
Aldrig såg jag något med en sådan oändlig längtan in mot sitt eget hjärta.
Aldrig såg jag något med så oerhörda tomma valv ovan ögonens glober.
Aldrig såg jag något med en sådan oändlig längtan in mot sitt eget hjärta.
- Pär Lagerkvist, ur När du möter en människa på gatan, Ångest 1916
Om himlavalvet vore av blankpolerat spegelglas och inte så dumt och suddigt
blått som nu är fallet, skulle det vara mera ett nöje att leva.
Mänskorna, bergen och de gamla ståtliga träden runt kring i världen
skulle man kunna se förlöjligade, förvridna, förstorade däruppe, och alltid
högst i kupan sig själv, upp- och nedvänd, med sprattlande ben.
Det är möjligt att man allt fortfarande helst skulle välja att se världen
sådan den är; men fann man någon gång livet platt, förnuftigt, fånigt
välreglerat, skulle man kunna titta upp i himlen och övertyga sig om
att det hela likväl är en ganska underlig historia.
blått som nu är fallet, skulle det vara mera ett nöje att leva.
Mänskorna, bergen och de gamla ståtliga träden runt kring i världen
skulle man kunna se förlöjligade, förvridna, förstorade däruppe, och alltid
högst i kupan sig själv, upp- och nedvänd, med sprattlande ben.
Det är möjligt att man allt fortfarande helst skulle välja att se världen
sådan den är; men fann man någon gång livet platt, förnuftigt, fånigt
välreglerat, skulle man kunna titta upp i himlen och övertyga sig om
att det hela likväl är en ganska underlig historia.
- Pär Lagerkvist, Om himlavalvet vore av blankpolerat glas, Ångest 1916
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar