Det var söndag och därmed 3 år sedan jag åkte ut till telefonplan med magen full av red stripe och mötte upp den där killen som nästan alltid då hade hatt för att träffa honom och bara honom och med vetskapen om att jag skulle träffa bara honom. 3 år sedan, det är helt vanskligt hur tiden går. så på söndagen den 7 oktober anno 2012 firade vi således vårt treårsjubileum. eller firade och firade, jag låg i konvalescens efter sviterna av mötet med tösera kvällen innan. nåväl, vi har aldrig varit sådana som tänder levande ljus och håller hand på restaurang. vi ligger mer som ekorrar och kurar. kärleken stekte i alla fall hamburgare till mig med smak av träkolsgrill, men det handlade nog mest om att han de facto inte låg för döden just den dagen och inget annat.
Men det var inte det jag skulle skriva om. jag skulle skriva om det makabra i att jag inte bara inte kommer att få se dardels eminenta vattenfallet (1921) i mjellby i helgen, utan även om att den skall säljas på bukowskis på deras stora höstauktion och därav kommer gömmas där när jag är i mjellby! bevare mig väl! och precis som när akvarellen av den döende dandyn (1918) basunerades ut anno 2007 för omvärlden att bjuda på finns här inget utropspris. spekulanterna får helt enkelt avgöra vad den kan vara värd men det tisslas och tasslas i hörnen om att det är fullt möjligt att den går upp i eller över beloppet för den stora oljan av dandyn 1988, det vill säga magra 13 miljoner svenska riksdaler. akvarellen i fråga gick för blygsamma 3,25 miljoner anno 2007.
Så det blir med andra ord till att infiltrera bukowskis visning för att få se detta storslagna vattenfall alldeles på riktigt. det hade känts kongenialt att visa upp det på mjellby men om det nu skall envisas med att det skall stå i någon gammal auktionssal får jag väl styra kosan dit också. bevare mig väl om den skall gömmas i någon rik knös ägor (förmodligen kommer denna rika knös inte ha en aning om vad denne egentligen då sitter på för livsviktig skatt utan endast ha dollartecken lysande i ögonen som någon jäkla jerry devine från velvet goldmine).
Anywho, visst sjutton uppskattar jag att denna höst går i dardels tecken (även lilla akvarellen Parisergata från 1915 står nu till förfogande på bukowskis höstauktion med utropspris på 160 000-180 000 riksdaler), men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det nu tafsas lite väl mycket på mitt hjärtas fröjd. jag har som bekant alltid varit en sådan som är dålig på att dela. på sätt och vis känner jag mig lite som indiana jones i fråga om vattenfallet - that belongs in a museum! om jag nu själv inte får ha verket i min sovalkov. det är ju ett nyckelverk i den dardelska oeuvren där alla hans absolut bästa kvalitéer kommer fram, likaså många av hans återkommande figurer och tematiska grepp. och koloriten! vilken prakt, vilken fröjd! det är ett verk som inte skall gömmas i någon privatsamling och med tanke på att det är av samma klass som visit hos excentrisk dam och crime passionnel borde dessa nästan hållas ihop. om inte i min lägenhet så möjligen på moderna som äger de två andra av hans mer betydande oljor. om nu inte någon himla bra människa som förtjänar att ha något sådant enormt fantastiskt på sin vägg och förstår vidden av det hela ropar in det. men det har jag stor anledning att starkt betvivla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar