Om själaglädjen

Jag är nervositetskollrig inpå bara benen. 10 dagar kvar till avresa och 11 tills det smäller och dörrarna öppnas till den första separat-utställningen med dardel i mitt mannaminne ty det är de facto 24 år sedan något sådant sist gjordes och då var jag som bekant inte mer än ett koltbarn som åkte runt på bmx och åt glass snarare än förkovrade mig i konsten. om 11 dagar händer det. tåg är bokat, hotell är bokat och flyg hem är bokat och det är faktiskt så himla fint att kärleken slänger ut så mycket pengar för att följa med mig och se mitt hjärtas dans och själaglädje nils. ojojoj, ojojoj. och de har fokuserat helt rätt där på museet kring halmstad och idag skanderar nils barnbarn på fb-väggen att alla måste åka och det är fantasimålningarna som står i fokus och hurra hurra det är sant! inga tråkiga porträtt från salonger och inga jönsiga folkskildringar, nä fy fan här skall vi ha det bästa av det bästa, créme de la créme, självaste gräddhyllans grädde! får jag se utan pardon (1919) i verkliga livet kommer jag förmodligen trilla omkull (det är den jag hoppas mest på och tror ganska starkt att de kommer att visa) och bara de har skeppat dit exekution (1919) blir det till att hålla hårt i hjärtat så att det stannar kvar i bröstkorgen (den är för jävla viktig alltså). och j måstemåste få se visit hos excentrisk dam (1921) som förändrade och startade allt och gjorde att jag kände mig berusad och extatisk utan att ha druckit en droppe (ja, jag skrek och sprang första gången jag såg den, det där gröna ljuset, det gröna ljuset) och crime passionnel (1921) som är för evigt inpräntad på min hud. jag vet att de kommer visa drömmar och fantasier-sviten (1922) och bara en sådan sak, bara en sådan sak. och måtte de bara ha dragit dit vattenfallet(1921)och och och

sa förresten att jag inte kan vänta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar