Om att lämna plats.

Står och hivar saker i stora containrar på återvinningsstationen igen. det är säckar och åter säckar av gamla textilier, block och åter tusen saker som jag inte anser mig behöva längre och hoppas  att inte sakna. så mycket saker man har samlat på sig genom åren och bara flyttat från låda till låda, från skåp till skåp. på torpet är luften lättare att andas för varje pinal som lämnar plats för syret.

Men så ligger jag i sängen mitt i natten och tittar på väggarna som är delvis vita och delvis tapetserade kanske någon falsk guldram på en spik och jag ligger där och det känns som att jag bara skall låna ut min lägenhet en stund, kanske bara för att åka på semester en stund. det känns lite som att jag bara skall vara därifrån ett tag för att sedan komma tillbaka, som om ingenting har hänt.

Så är sannerligen inte tanken, för om tanken var så skulle det hela vara ett dödsdömt projekt som varken var tiden eller mödan värt. tanken är att jag skall flytta därifrån för gott, att vi skall flytta sådär ihop.


Det är bara det där med overklighetskänslan. det närmaste vi har kommit är när vi åter stod utanför i kvällsvist mörker och pekade mot svarta glasrutor och sa

där skall vi bo.