I mellantiderna fastnar jag i gamla fotografier igen. den där bitterljuva känslan av glädjen i att vara därifrån blandat med frustrationen över att vilja tillbaka till ögonblick. som att allt är så kluvet men som att det hör till. som den där förargliga påminnelsen häromveckorna som skapade en ilska av omåttlighet för att det blodkärlet skulle vara just tömt och dömt. som den där synen av mina tomma väggar mina vackra tapeter när jag i sakta men hastigt mak stänger och låser om dagarna på torpet.
för det är ett uppbrott; ett hack i tidslinjen med ständiga mentala post it-lappar som hägrande påminnelser om då, nu, sen, med huden som en tidskapsel och klockan endast för att vänta ut och vakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar