det är den där bomullen i halsen, vadden, som liksom täpper igen varje färdväg som vokaler och konsonanter skulle kunna ta i den bästa av världar. i den bästa av världar skulle jag kunna ta mig förbi den fördämningen, rota bort bråten och kasta till kråkorna. men vi lever inte i den bästa av världar, så allting förblir osagt. allting fastnar i vadden i halsen och det som gud förbjude råkar filtreras är inte värt ens en fotnot. men det spelar ingen roll för fotnoter är så lätta att missa. eller lätta att ignorera. man vet att de finns där,längst ner på sidan om man tänker oxford-systemet, men man orkar sällan läsa dem. man vill läsa flytande text, saker som är begripliga utan avbrott. det är bara om man verkligen behöver veta något som man läser en fotnot, eller om man har ett visst intresse. men det är så sällan folk verkligen behöver veta något, och få saker intresserar mig. just nu.
då tar jag bilder istället. för bilder kräver ingen hals. bilder kräver inga lungor. bilder skiter både i vadd och bomull.
Så jag tog bilder i gårdshuset. såsom att det vore april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar