April presenterar sig med en utslagen snöregnshand och blicken är givetvis dimmig. som att vi aldrig mötts förut, som att jag inte kan varje nyans i dennes tal likväl som jag kan de där oregelbundna, alldeles för tydliga skårorna i mina händer. alltsedan tidiga tjugoårsåldern har jag förlikat mig med tanken att jag är ett barn av april. jag föddes ur dess käftar och närdes vid dess barm, jag kunde aldrig värja mig. dessa ständiga humörsvängningar, resor från toppen till botten, från framtidstro till total misstro, att de på alla sätt och vis speglar den ambivalens som månaden för min födelse uppvisar. efter regn kommer solsken och efter solsken kommer snöstorm och kallräkning blir aldrig ett undantag. april presenterar sig med vida armar och fuktiga droppar mot ansiktet i morgontrafiken, var jag än befinner mig, en oåterkallelig omfamning. kära vän, vi möts igen. som att pendla mellan hopp och förtvivlan, som att komma hem.
& min hud är en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar