Jag ligger och tittar, stundom på texten i gardells bok som jag läser igen, stundom på honom där han ligger bredvid och sover med handen tryckt mot ansiktet. tänker att om jag bara tänker att jag inte måste gå upp imorgon att jag inte måste lämna lägenheten utan kan sjukanmäla mig om sömnen aldrig kommer kommer sömnen att komma. tänker att det är viktigare att sova när jag sover än att gå upp och gå till jobbet utan att ha sovit. tänker att det är viktigare med min hälsa, att få hjärtat att sluta slå för fort och bröstkorgen att göra ont, viktigare än att sitta på ett kontor. så jag läser en sida i gardell och får tårar i ögonen över en beskrivning han gör, en metafor som är så slående och jag tänker att jag måste tänka på min lyckliga plats när jag snart skall försöka sova för då kanske sömnen kommer och jag tänker att jag inte skall vända mig om för att lysa upp displayen på mobilen för om jag vet vad klockan är kanske jag inte kommer att kunna somna. liktförbannat kastar jag ett öga på mikrovågsugnens klocka när jag skall gå på toaletten och jag är så trött att jag mår illa. jag tänder inte ljuset på toaletten i rädsla för att vakna till för när jag vaknar till kan jag inte somna på timmar. och jag lägger mig i sängen i mörkret och jag vet att klockan redan är för mycket och jag tänker att jag måste somna räknar timmar på fingrar som blir färre och färre och jag tänker att jag inte får tänka på det här med att kanske inte kunna somna för tänker jag på att inte kunna somna somnar jag aldrig. och hjärtat, hjärtat rusar.
Han sa till mig en gång att jag måste sluta tänka på det, sluta haussa upp mig över sömnen och jag ligger tyst i mörkret och försöker följa hans andning för tydligen är det så man andas när man sover och således borde man sova när man andas så. jag blir så medveten när tankarna börjar flyta, så medveten om att nu händer det nu är jag snart där. jag blir så medveten att jag stressar mot sömnen, tänker att nu händer det äntligen händer det och det blir givetvis pannkaka av allting och det kliar till någonstans och kliar det till någonstans blir jag klarvaken och tankarna fastnar i fokus igen. som en hermetiskt tillsluten påse av klarhet. och som alla andra nätter, snurrar någon låtrad i mitt huvud, något jag lyssnat på tidigare på dagen. men alltid bara en mening, som ljudet av sekundvisare som går alldeles för fort. försöker tänka att jag inte tänker ge mig. försöker tänka på att sluta tänka.
Jag kan inte minnas när sömnen började jaga mig så, när exakt det hände. åren går så fort, flyter ihop, ett decennium sedan känns som igår, igår känns som tidens ursprung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar