Om höjdpunkter och snedsprång.

Kanske har jag försökt att göra mig lite fin(are) på jobbet för fjärde dagen i rad. hålla lite höjd, vara lite classy. det är ju allmänt vedertaget. man både mår och beter sig lite bättre om man känner sig snygg. det fungerar ibland. i fredags fungerade det som om inget annat hade fungerat förr. igår fungerade det inte alls, igår var undantagsdagen. den jävliga. inget nu-har-jag-lite-sådär-som-flickorna-i-paris-chickt-skärp i världen kunde rädda dagen som alltid är satt på undantag.

Kanske spenderade jag andra helgen i rad uppe hos de fina katterna på höjden. en ny favoritsyssla. det är så fint när det finns fina människor som man de facto pratar med. inte bara svamlar. människor man vill prata med. och det är nog endast av det goda slaget att, som hon så träffande benämnt det, vara känslomässigt promiskuös i ett slutet sällskap. vi har avhandlat än det ena och än det fjärde. stampat takten till vinet. ciggat under fläkten trots att jag egentligen inte röker. 

det är så mycket man egentligen inte gör.

Men tack för er, i alla fall. katterna på st paul. 

Kanske var det även lite av ett undantag att vi gick ut för en söndagsöl som blev fyra, tillsammans med hon doktorn och han författaren. men bäst var ändå att gå på coop med hjärtat efteråt och vara rund under fötterna utan att man egentligen fick. han köpte två filmer som att det var av procentuell impuls, gick hem och drack thé och såg den ena. väntade på undantagsdagen genom att göra ett undantag.

En annan sak som gör mig arg. modd. när det liksom stänker upp på smalbenen när man försöker promenera. jag blir förbannad på bilarna. som att allt är deras fel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar