Ur loggboken 20120207: Min entitet var på besök i natt igen. det var länge sedan nu och hans långa absens hade försett honom med en ny skaparlust. denna gång inledde han uppfinningsrikt med ljudet av en stor spyfluga som surrade mot fönstret. länge och väl låg jag och undrade hur min kärlek kunde sova till ljudet av den där enerverande flugan, vars ljud sträckte sig långt innanför mina öronproppar. ganska snart förstod jag dock att spyflugan endast var min entitets nya vinjett och ganska snart tog han åter i för full hals och precis sig likt använde han någon jag förr i världen litat på och älskat till att sätta den där blodsisande skräcken i varje nerv och skelettdel jag äger, där någonstans i mellanlandet av sömn och vakenhet. precis i det där tillståndet då det står klart men ändå oklart att hans förklädnader nästan alltid bär skavanker. näsan var han dålig på, men den sovande delen av hjärnan märkte det aldrig förrän jag lyckades sparka mig vaken.