Så jag går i traktorspår i snön, med converse och stormsäkra hörlurar och annika norlin som än en gång är mitt i pricken över i. och jag tänker att den här gången red jag ut stormen igen, i väntan på nästa.
På vägen hem, samma stormsäkra lurar och jag parerar-ljuger för en greenpeace-kille som försöker tala genom musiken och jag ljuger i något slags infall av irritation-dåligtsamvete-urskuld och säger utan att höra vad han säger att
jag är redan med i greenpeace.
och tillägger som leende i farten
det är lugnt.
som att hela världen var räddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar