Jag hittar några opostade brev i en av lådorna på nyrenässansskrivbordet. skrivna ord på papper som jag lagt i kuvert och haft för avsikt att lägga på postlådan, men som sedan hamnat i skrivbordslådan istället. det blir ofta så. även om orden i breven är helt sanna och ingenting att gömma undan så gör jag ändå det, istället för att se till att den adresserade får dem. precis som när orden fastnar i halsen och inte vill komma ut. det kan vara något jag velat berätta, humbug för vinden eller bara något ord jag velat ge bort.
Stundtals tänker jag att jag borde skicka dem i efterhand, men jag hindrar mig alltid i sista stund. jag tänker att jag borde slänga dem, låta orden rulla över tungan istället. för en gångs skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar