vi är ju konstvetare, inte estetiker
säger jw, vår nya professor. handen på ölglaset vid baren. han är klipsk, den jäkeln. jag är aldrig övertygad, argumenterar emot. jag vet inte om vi någonsin kommer någonvart, men ändå. en konversation är inte alltid envägig; detta har jag lärt mig.
vi talar om läroplaner, om konstvetenskapligt kanon, om kronologin, om det förljugna, om muramaris. men jag säger
ni kanske, men inte jag. jag är bröstbenskänsla, du vet sådär, rätt på eller inte alls.
för jag kan inte förstå vad som är så bra, om det inte hugger bröstkorgen itu och får en att resa sig hundra meter från marken i ren andakt. övertygelse måste inte speglas i andra. övertygelse är fingertoppar och bröstvärnskänsla, allt för långt från påtvingelse.
allt för långt från någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar