Och särskilt smältvattensjöarna bortanför stora skuggan dit änderna letat sig och nu ligger och guppar, vittnar om kung bores reträtt. jag vaknar innan sex på morgonen med en sällsynt känsla. en sällsamt varsam handrörelse för att få den att stanna kvar, men den ger sig av med klockorna som ringer.
som att ha väntat på en vårdag sedan november, med alldeles för mycket otakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar