Jag står vid busshållplatsen i snålblåsten, på vippen att börja gråta. och det är så jävla kallt och jag måste vänta på bussen trots att jag just tog den dit, men det var såklart som att kasta pärlor till svin. och det är snö och det är iskallt och det är för tunna kläder trots att jag klätt på mig. känslan av genomvåta fötter. hets i bröstben och rygg; en omöjlighet att säga var det sitter. det vandrar. jag vill bara få det här avklarat, få det svart på vitt, så att jag kan börja planera, eller riva korthuset.
Det är alltid så jävla nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar