Om längtansvärden.

De senaste dagarna har varit fina. allhelgonahelgen; första gången jag införskaffade riktiga gravljus. sådana med lock på, ifall regnet kommer trots minusgrader. jag & kärleken promenerade ner till kyrkogården när vi väl tagit oss ur procentefterdyningar och säng. luften var iskall och på kyrkogården, full av rök från alla ljusen. det var så att man hostade när man andades, men så oerhört vackert. i mörkret såg man varken vart man gick eller var fötterna landade. men man såg ljusen. richard envisas ju med att husera längst bort på kyrkogården, redan där var vi stelfrusna. men skam, den som ger sig. eftersom det inte ens gick att se handen framför sig var det en bedrift att hitta loos mormors grav, men till slut lyckades vi med hjälp av j´s mobil lysa fram den lilla nummerplåten som märker ut platsen. nej, det finns ingen sten där. men jag rafsade bort löven som låg på marken och ställde ner ljuset. det blev ensligt, men väldigt fint. det känns som att loo är där också, även om så inte fysiskt. men det är ju tanken som räknas. känslan. det tredje ljuset fick hamna i minneslunden. för alla som bär mitt blod, alla som gick före. det var miljontals ljus där. på håll såg det ut som en stad.


Under helgen hade "vi" påhälsning av m som seglat hit från ön i egenskap av konstinköp. det hela blev fantastiskt trevligt. bra människor är inte helt överrepresenterade här i livet. det är fint när man får umgås med dem. jag ställde till bjudning på torpet efter kyrkogården och det var alldeles lagom och alldeles trevligt och alldeles sådär att man inte behövde ge sig ut i byn för att underhållas. dagen efter trotsade vi kylan och tog oss till utställningen av halmstadsgruppen på millesgården. deras konst känns för platt för min smak; den bär med sig samma känsla som den jolinska faddheten. men skulpturparken i skymningsljus och konstnärshemmet som vi var helt själva i var värt att stå och frysa vid lidingöbanan för.


Nu, novembernära. jag väntar på att kärleken skall ringa. säga om det blir, så som vi sagt. jag är nervös intill märgen.

väntansvärde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar